Midsommar

midsommar, & jag känner mig som ett gående lik. jag vill bara krypa ner i sängen & ligga & stirra i väggen tills jag mår bra igen. jag vet att jag har många månaders pain framför mig & det skrämmer mig.
det gör ont att veta att jag aldrig kmr höra honom säga att han älskar mig igen, trots att jag inte ville höra de när jag väl hade honom för han inte riktigt menade det. men nu, kan jag nöja mig med ett halvdant jag älskar dig & en puss på kinden.
jag känner sån ilska för allt, vill inte se honom igen samtidigt som jag vill, vill aldrig höra ett ord från honom igen samtidigt som jag vill. men för att klara de måste jag känna ilska, ist för att bryta ner totalt.
men vem hade inte känt ilska för ngn som tar falska vänner först för att man inte vågar vara ensam? en flickvän räcker inte lika långt som vänner, men falska vänner? vänner som hotar ens bästa vän brud, vänner som låter vårt förhållande förstöras totalt för att dom vägrar att träffa mig, för vikken anledning? har aldrig ngnsin gjort dom ngt.
en kille e inte värd en då, right? man borde nt vilja ha honom när man tar såna vänner före, när träning e viktigare när man inte setts på en vecka, när man längtar efter att festa men aldrig längtar efter sin tjej. då e man inte värd en.

tänk att jag kämpade såhär mkt, la ner så mkt tid på en människa pga skyldighet, inte bara men en stor del. bara för att jag drog sist & han fick mig att må dåligt över de. så han kunde sitta & göra ingenting när jag led. jag gav allt, jag visade allt jag hade & fick ingenting tbx. vem hade kunnat tänka sig de när han försökte få tbx mig i ett halvår?
dessutom var jag en fitta mot dena enda personen som alltid gjort allt för mig, danijel. bara pga en kille som borde vara som luft för mig.

jag hatar detta året, jag hatar denna tiden, denna sommaren. jag vill försvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
bloglovin