So don't fuck it up.

Titta inte på mig om du ändå hade tänkt att titta likadant på andra tjejer.
Säg inte att du älskar mig om du ändå hade tänkt lämna mig.

För jag blir så Dum av dig
Säg bara till när var hur
Visst det är väl dumt av mig
Men jag blir som blind, jag blir som stum
Jag borde nog lugna mig
Dom kommer döma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig

Man ser något som ingen annan ser.
Som ingen annan kan känna förutom du.
Varför du?
Du tror du är viktig, speciell.
Man blir nödvändig, man är viktig.
För en stund.
Det tar slut, du är bara överflödig.
Vad är man då?

.. glöm aldrig det mitt hjärta!

Att bara ligga i sängen, som är det enda jag vill göra just nu gör inte saken bättre.
igår fick jag tvinga upp mig, idag lät jag bli men det blir värre. iaf stundtals.
kan inte sluta vara arg på mig själv som gjort såhär mot mig. & jag blir lessen över att jag verkligen känner att jag ångrar varje sekund med honom. jag vill inte ångra ngt, jag vill tänka på honom & le, va tacksam över tiden men det går inte & det gör mig arg.
hur kan man älska ngn som inte gjort mkt mer än sårat en? ingen människa har ngnsin sårat mig så ofta utan att anstränga sig eller må dåligt över de. hur kan man älska en sån människa?

midsommar, & jag känner mig som ett gående lik. jag vill bara krypa ner i sängen & ligga & stirra i väggen tills jag mår bra igen. jag vet att jag har många månaders pain framför mig & det skrämmer mig.
det gör ont att veta att jag aldrig kmr höra honom säga att han älskar mig igen, trots att jag inte ville höra de när jag väl hade honom för han inte riktigt menade det. men nu, kan jag nöja mig med ett halvdant jag älskar dig & en puss på kinden.
jag känner sån ilska för allt, vill inte se honom igen samtidigt som jag vill, vill aldrig höra ett ord från honom igen samtidigt som jag vill. men för att klara de måste jag känna ilska, ist för att bryta ner totalt.
men vem hade inte känt ilska för ngn som tar falska vänner först för att man inte vågar vara ensam? en flickvän räcker inte lika långt som vänner, men falska vänner? vänner som hotar ens bästa vän brud, vänner som låter vårt förhållande förstöras totalt för att dom vägrar att träffa mig, för vikken anledning? har aldrig ngnsin gjort dom ngt.
en kille e inte värd en då, right? man borde nt vilja ha honom när man tar såna vänner före, när träning e viktigare när man inte setts på en vecka, när man längtar efter att festa men aldrig längtar efter sin tjej. då e man inte värd en.

tänk att jag kämpade såhär mkt, la ner så mkt tid på en människa pga skyldighet, inte bara men en stor del. bara för att jag drog sist & han fick mig att må dåligt över de. så han kunde sitta & göra ingenting när jag led. jag gav allt, jag visade allt jag hade & fick ingenting tbx. vem hade kunnat tänka sig de när han försökte få tbx mig i ett halvår?
dessutom var jag en fitta mot dena enda personen som alltid gjort allt för mig, danijel. bara pga en kille som borde vara som luft för mig.

jag hatar detta året, jag hatar denna tiden, denna sommaren. jag vill försvinna.

Allvarligt talat, du beter dig som ett barn, ute varje kväll på stan.
Allvarligt talat, problemet med dig du vet inte vad du har.
Allvarligt talat, är de såhär det ska va kan vi lika gärna låta de va.
Allvarligt talat, jag har gjort mitt bästa.
Allvarligt talat, du tycker att jag tjatar, det blir inte bättre om vi aldrig pratar.

Du vet inte vad du har, men om jag drar får du se vad du inte har kvar.

Det allra värsta är att jag inte kan sluta hålla kvar i detta lilla som fanns och fortfarande kan finnas. Det lilla som inte han har ngt behov av men jag lever på.
Så jag torterar mig själv genom att lägga mig i hans säng & somna i hans armar. För att sen gå på morgonen och veta att det betydde inget.
Inom dom väggarna är han min, bara för några timmar. Men utanför finns det inget kvar.

när vet man att det är dax tt gå skiljda vägar?
när man ger mer än vad man får?
när man gråter pga den personen alldeles för ofta?
jag känner hela tiden att jag har så mkt mer att ge honom. jag kan anstränga mig lite till, jag kan vara en bättre flickvän. men är han verkligen värd det?
på något sätt så har jag vägrat att ge allt när det gäller problemet runt omkring, ist så la jag så mkt energi på att laga ngt som var förstört pga problemen jag vägrade ta tag i. men det är inte så konstigt att man tar avstånd från folk som inte ens kan hälsa på en även om man inte gjort dom ngt? den ena hotar, den andra hatar.
kan inte förstå att jag föll för ngn jag visste gjorde allt för sina vänner & aldrig kan se deras brister, aldrig ta min sida. jag blev blind av att när man är själv, kan det vara bra. han fick mig ju faktist att känna mig lycklig med honom när det väl var bra. vilket ingen annan förutom "min första kärlek" gjort. som är omöjlig att mäta sig upp till & som alltid ses som "the perfect boyfriend". men det är ju inte så mer. jag är verkligen kär, jag vill ge allt till honom.
men det kanske är df han inte vågar ge allt?
kanske jag inte var så tydlig att han förstod att det bara är honom jag vill vara med nu?
I fucked it up once kanske det är omöjligt att rätta till det?
jag är rädd att ge för mkt oxå. jag förlät för mkt under dessa månaderna men jag kanske gav för lite redan från början vilket ledde till detta.
jag vet inte, jag vet ingenting.
eller jo, inget är omöjligt men man måste vara två. det var vi inte.

godmorgon bloggen! vaknade upp idag med ett leende på läpparna och kände nu jävlar är det en ny dag & jag börjar om helt. tänker inte tänka på alla problem eller lägga ner energi på saker i det förflutna. tror jag känner såhär idag just för jag prata med honom igår. han kom hit med världens attityd & när jag titta på honom kunde jag inte ens förstå vf jag låtit honom göra som han gjort & jag stannat & förlåtit. ganska skön känsla, dock så var det "skylla allt på mig stilen" vilket gjorde mig arg & lessen så bad honom gå innan jag blev för lessen.
kanske känns konstigt att jag berättar allt detta för er, men känner inte att det är ngt speciellt utan det var ett avslut. ska verkligen leva mitt liv nu & förbli singel, jag lyckas vara singel små stunder bara (?) hehe.
& kolla vad söt lapp jag hitta från mami;

aw, älskar dig!

uppdate; vet att en del kan misstolka grejer för man tar allt lite för bokstavligt, så df vill jag skriva nu att självklart älskar jag honom & just df har jag kämpat. men det känns så skönt att äntligen få lägga min energi på mig, & inte på honom eftersom han bara togtog&tog & gav inget tbx.

är så jävla irriterad just nu! jag hatar verkligen när folk kommenterar vikt tjock eller smal spelar ingen roll. jag fick höra dagligen när jag var riktigt smal "oooh va du e smal har du anorexi?" typ.. folk tror det är en komplimang men det kan jag lova er att det inte är. & det känns lika mkt som när ngn kallar en tjock!
som många av er vet så har jag haft ätstörningar i ett antal år nu & har bra kontroll över det just nu, vilket går i perioder. ha rjätte mkt ångest just nu för jag gått upp i vikt & till sommaren är det extra viktigt för mig att vara smal. & då kmr detta upp på mig facebook;

det var ne bild på bhälla, mig & elin när vi solade i gräset. om det nu är så att det är hon så är det bara hemskt för jag & hon gick nämligen i samma skola förut & hon vet mkt väl om hur smal jag var. & om det är ngn slags facerape eller skämt är man fan bara störd i huvet. förstår ni hur många i dagslägetsom kämpar med sin vikt? bara för man inte är överviktig så betyder inte de att man klarar av att höra såna här saker! det är ett jävligt känsligt ämne & för två år sen hade jag svällt mig själv ännu mer om ngn sagt såhär till mig. fattar ni allvaret då? det finns så jävla mkt ni inte vet om folk som man måste passa sig med. en sånhär sak handlar inte bara om att det sårar en utan det är konsekvenser som bland annat svällt! jag hoppas att ni som skämtar om en sån här sak känner personen ut & in & vet att den klarar en sån här sak annars skriv ALDRIG ngt om vikt. tillräckligt många tjejer har ätstörningar & kämpar med det varje dag, som tex jag! jag är inte frisk, det kan jag säga direkt. det är en sjukdom man kämpar med i hela sitt liv. detta kunde mkt väl gjort så jag grävt ner mig än idag. 

så passa er vafan ni säger till folk för ni vet fan inte vad dom kämpar med i hemlighet. dessutom så är dom som har anorexi/bulemi experter på att dölja de så tro inte att ni "märkt" om ngt är fel.  
hoppas ni fattar lite mer nu & för er som aldrig skrivit ngt liknande så uräsktar jag mitt otrevliga inlägg. men blir så irriterad & lessen på sånt här!

uppdate: självklart blev jag inte irriterad & lessen över bara just denna kommentaren utan att detta händer jätte ofta. det trodde jag skulle vara ganska självklart med tanke på hur jag skrivit (?)

asså jag bara känner att allt blir så jävla jobbigt så fort de blir lite bra. de e verkligen mega bra en sekund & nästa skit. sjukt ansträngande & hela tiden nöja sig med skit & mög. stårju bara & trmpar på samma ställe förfan. förstår faktist inte vf jag drar in mig sj i gammalt tex när jag vet att de tusen ggr svårare att lyckas & nt bara pojkvän nu utan vänner oxå.
är det verkligen värt det? orkar man psykiskt få bort de gamla & glömma de?
människorna runt omkring gör ju faktist inte saken bättre heller. förstår inte vf jag nt bara fattar att en freshstart e de bästa. men jag kan inte.. verkligen inte närman redan e inne i de.
 blööö fyfan vad jag hatar skit.

ge er ge er GE ER! .
jag kan nt danijel lösenord till bloggen för att han bytade när han såg jag skrivit ni skulle säga till om ni ville ha den. mitt fel? nej. de säkert nt så svårt att komma på, men jag har inget behov av att läsa hans blogg df tänker jag nt hålla på & försöka komma på de heller. vi pratar nt nämligen.
sluta hitta fel med allt. vill ni kontakta honom på ngt jävla sätt gör de, men nt MIG.

klardampat! :D

som alla vet var jag tsm med pierre i våras/somras. gjorde dock slut med honom för att jag ville försöka med mitt ex igen.
& som alla vet var jag bästa vän med binnie förut. hon backstaba mig miljoner ggr så jag sa upp vänskapen helt tillslut.
& som alla vet hängde jag ut binnie på min blogg med att hon gick & ljög om att hon haft sex med pierre vilket jag måste rätta till nu, för det är nämligen fel skrivet av mig.
nu till hela historian.
för några veckor sen började jag smsa lite grann med pierre igen, det började med att jag ville be om ursäkt för att jag kände jag betett mig fel mot honom när jag gjorde slut. detär inte alls likt mig & göra som jag gjorde men jag ville verkligen det skulle fungera med danijel & då kunde nt pierre va i bilden alls. det gjorde mig mer & mer frustrerad & arg när han inte slutade skriva även om jag bett om de, & de va inga trevliga & snälla sms precis.
under flera månader fortsatte han skriva men ändrade attityd & fick det att verka som han verkligen ville ha tbx mig. dock va ja oberörd, jag var trots allt tsm med ngn annan.
när det tog slut med danijel började vi smsa så smått. på ryktes väg hade jag fått höra att binnie & pierre haft sex. av nyfikenhet frågade jag nästan direkt om det var sant eller ej. han svarade "nej det är inte sant men vi har kyssts". okej tänkte jag. ingen big deal. lite senare fick jag höra av en tjejpolare att binnie sagt till henne & flera andra att det är sant. jag fick ryck på pierre eftersom jag trodde han hade ljugit för mig. (lögnen är värre än händelsen) jag pratade dock med honom & tillslut fick han mig övertygat på ngt jävla vänster att hon ljuger. inte konstigt eftersom hon ljugit många ggr för mig & självklart tog han vara på det. dumt nog hängde jag ut henne i bloggen när jag tydligen nt visste sanningen.
pierre påstod oxå då att han konfronterat binnie & att hon sagt att hon aldrig sagt ngt sånt till ngn. jag fortsatte prata med pierre & några dagar efter kom han hem till mig när jag var sjuk. som vänner såklart. vi pratade jätte mkt & jag kände verkligen att jag kunde öppna mig för honom, vilket jag inte kan göra med någon alls nästan. vårt förhållande förut var inte alls ärligt, vi pratade väldigt lite. df kändes detta jätte bra & han hjälpte verkligen mig genom allting med danijel. tredje gången vi träffades blev det dock mer än så. vi ville ta de lugnt & hålla det hemligt, så vi träffades inomhus & berättade det inte för ngn. såklart kom det ut ändå & fler & fler fick veta.
igår när jag var & kollade film hos honom fick jag dock två sms av binnie. i de första sto det "jag har velat säga det här sen början men pierre har inte velat och jag var snäll som inte sagt något men det har tatt somfan på mig att hålla det inne men det är sant vi har haft sex mer än en gång.. nu vet du iaf." & sen "vill du träffas & prata om det i verkligheten"
jag rusade ut från pierre för jag kände direkt att det var sant & visste nt vad jag skulleg öra just då. påävgen hem smsade jag & skrev "det är sant eller hur" först lekte han dum & sa han igen att det är sant.
lite senare fick jag höra från en kompis att tom hans vänner går & säger att det är sant men smart som han e lyckades han dra sig ur det oxå. tillslut skrev jag "e de sant så erkän nu så kan jag droppa de & vi titta framåt ist, men får jag höra senare att det är sant kmr du aldrig se mig igen". ännu en gång skrev han att det inte är sant. vem gör så när det är sant? han skrev jätte mkt som tex att jag får reda allt ändå tillslut (vilket jag sagt till honom om allmäna saker förut) så det var ingen poäng att ljuga nu liksom. idag ringde jag & sa att jag skiter i de nu & vill inte ngt sånt här ska förstöra för mig. jag har verkligen trivts jätte bra med honom & velat umgås med honom mkt. sant eller inte sant tänkte jag så vil jag bara dramat skulle sluta. nu på kvällen frågade jag dock om jag kunde sova hos honom efter ett jätte bråk med mamma. är jätte trött på henne & vill inte alls bo där mer (det var där jag va i fem dagar ungefär, när jag inte bloggade) så jag stack dit, tog med mig kläder till imon & vi pratade lite grann om detta IGEN & fortf kom inget erkännde.
efter en timme ungefär började han va på mig somfan, ja ni fattar. & jag sa ja nt ens kan tänka mig göra ngt efter detta som hänt nu. vi började ännu en gång prata om samma sak IGEn & jag förklarade IGEN att det är lögnen som e värst isf inte händelsen. att jag får bilder i huvet på dom två e en sak men att ngn OM & OM & OM igen kan ljgua rakt upp i ansiktet på mig som dessutom påstår ÄLSKAR mig är oförlåtligt. 
& DÅ , kom erkännandet. en massa dåliga ursäkter kom & jag låg bara som en stel pinne & stirra i kudden. 
"jag ville ta de irl med dig, har inte haft ngt läge att berätta, jag vet jag vatt självisk, prata med mig, jag kan sova inne i sängen om du vill så du kan sova här, jag förstår om du vill hem" ni förstår poängen huh? ni vet sånt killar säger... jag tog på mig & tog mina saker & han förskte stoppa mig. tog dessutom en cigg (jag som nt rökt på en månad) de sistajag hörde va, okej du slipper mig, ska nt störa igen typ.
& de jävla erkännandet gjorde han när han visste jag egentligen nt hade ngnstans att ta vägen.

alltså. en kille jag var tsm med som jag tyckte om, ljög för mig, rakt upp i facet ett hundra tal gånger. 
hur i helvete kan man göra så? även om jag nt litade på honom helt så kunde jag droppa de när jag va ovetande. han fick sin sista chans att erkänna igår & fortsätta träffa mig men tog nt ens det. WHAT!? jag sa tom till honmom igår "om du e ute efter att såra mig, payback mot danne, eller mig, eller att kn*lla mig igen så har du fått de nu. & han lekte & försökte va gullig. 
jag ahr aldrig i hela mitt liv varit såhär förnedrad & knäckt över en lögn som jag är nu. han umgicks med mig varje dag, jag BODDE hos honom & han hittade inget LÄGE att berätta. nej, han tyckte JAG skulle fråga IRL. för då sa han att han erkänt. 
jag kan hålla på i år med allt han sagt & gjort senaste dagarna & veckorna men detta får räcka. 

du fick din payback gubben. dock dumpade jag INTE danijel för dig, så det nöjet har du inte fått. men resten, grattis.  

I'm alive but a part of me is gone.
So much to say, so little to do.

Im so in love.
vad vore livet utan min älskling?
jag är obeskrivligt kär.

snart tre år sen jag föll för dig, tiden har gått så fort. & vi har kommit så långt.
jag är så lycklig.