när man tappar respekten.

om respekten för ngn försvinner mer & mer. kan man få tbx den?
kan man efter vad som än sagts & gjorts förlåta & ändå känna samma respekt.
kärleken försvinner aldrig. men alla små saker byggs upp & blir tillslut alldeles för mkt.
vart är min gräns? hur mkt kan man ta? hur mkt jag än gjort finns det en anledning till saker jag gjort & sagt. jag säger nt saker av ingen anledning även om ja kan överreagera somfan & självklart göra heeelt fel.
när ja blir riktigt arg & lessen samtidigt blir jag hysterisk. jag kan förstöra allt i min närhet & jag kan kasta ut mej riktigt hemska saker. men den ilskan kmr aldrig, aldrig av ingenting. men är det fortf bara mitt fel då? för ja går liiite för mkt över gränsen just den gången men att de nt bara var jag som utlöste de?
säger jag ngt, blir det största grejen. & det gör mej så jävla frustrerad. jag har alltid släppt saker för oss. för jag kan nt vara arg på honom för det finns alltid för mkt saknad.
all ilska finns pga saker jag blivit sårad över, som jag aldrig fått en ursäkt för eller känt att han ångrar.
trots jag var en fitta. finns det saker bakom.

I dont know what to do anymore.


..

please wake me up. please say you love me and and out your arm around me.
wake me up from this nightmare.

tänker.

jag har alltid tänkt väldigt mkt. på saker kring mig & på hela mitt liv. vad meningen är, vf olika saker hänt mig & vad de gett mig. pga de har jag alltid varit tacksam över människor som rycker tag i mig & gör så jag får ett annat perspektiv. om jag alltid utgår från sig själv & enbart mina tankar så är jag inte den människan jag vill vara.
för ngt år sen ville jag inte inse mina problem. jag tryckte bort dom & fortsatte mitt liv. ingen kan må bra av det. för alla har problem som behövs bearbetas. javisst, ja var ung & hur skulle jag kunna veta vad som var bäst för mig. fanns inte en chans jag skulle kunna veta automatiskt hur jag kan se ljus när det är mörkt.
i mig själv är jag en väldigt positiv & glad person. jag vill alltid få folk att le & de får mig att må bra själv. det räcker för mig. men ja upptäckte jag inte alltid kunde vara den personen. i längden fungerar det inte. så nu är jag väldigt upp & ner. jag ser mina problem, ibland väljer jag att se dom, ibland trycka undan dom. för att inte gräva ner mig & inte heller glömma bort dom. men när man har dom dagarna då man tänker & tänker. då man vill lösa allting & känna sig fri sen. hur påverkar det folk i min närhet? är jag sur då?
jag hatar när folk runt mig ser mig som ngn jag inte är. jag hatar när folk har en heelt fel bild av mig. för det är så lätt att se en sida & glömma bort den andra då jag är glad & positiv.
jag har glömt bort va ja ville komma fram till nu. men detta är en sån dag. jag tänker, tänker & tänker.
men jag vet de kommer bli bra. vad som än händer kommer jag tillslut hantera det & acceptera.
ibland glömmer jag bort det finns fler nergångar, mer saker som bryter ner mig. ta vara på dom stunderna, för dom varar inte förevigt.

mörk dag. jobbig dag. men det kmr ljus. tillslut.

respektera de, snälla?

oooh btw .
ni kanske märkt min pojkvän nt syns & knappt näms i bloggen ens.
finns en förklaring för det såklart höhö. vi orkar nt med att folk lägger sig i. vilket folk har gjort i tre år nu.
hoppas ni förstår sweethearts. det är verkligen jätte frustrerande när alla lägger sig i & då skiter det sig ist. så respektera det.
men är ni jätte nyfikna på honom så får ni spionera på oss, ;) men ingeeet mer.
puss på er.

jag älskar dig.

det är svårt för mig att förklara & berätta hur jag känner över ngn . hur mkt jag uppskattar den & älskar den.
men jag älskar dig angelica så oehört mkt.
jag vet vi haft upp & ner gångar & att jag nt spenderade så mkt tid med dej i grundskolan som jag borde.
men alla minnen & alla saker vi gjort är bland dom underbaraste & bästa som finns.
alltid när jag är med dig känner jag mig befriad från allt annat & jag mår bra. det finns inget drama, inget skit kring oss. & det älskar jag.
jag känner alltid mig trygg med dig & jag vet du alltid finns där hur lång tid de än tar mellan vi pratar eller träffas.
du är bäst hjärtat.
<3


vakna upp förhelvete

det finns mkt som borde sägas. sanning som borde komma fram. för alla har hållt käften, lossats som ingenting & förlåtit. gång på gång.
vad hände egentligen?
vi tjaffsade när vi var små. oskyldiga tjaffs som övergick till svek & lögner?
det är hemskt att jag ni sitter här & undrar om ngn av er ens var äkta. borde det vara så? var ngt som vi sagt sant?
allt är inte förevigt, men det gör inte det rätt till att vara respektlös. är jag allvarligt talat den enda av oss som nu kan sitta & säga hur jävla fittiga vi varit?
ni alla vet om att jag gjort allt för er. alltid tagit er sida & alltid funnits där. även när jag mådde dåligt.
jag uppskattade alltid att ni var där för mig när jag mådde jätte dåligt. spec lina & fredrika. ni stod ut med att träffa mig arg & lessen varje jävla dag. & det kmr jag alltid vara tacksam över.
VARFÖR LJUGER NI? VARFÖR? FORTFARANDE? va fan tjänar ni på det?
den enda jag ens träffar nu e fredrika en gång i månaden. EN GÅNG I MÅNADEN & vi har gått i andra skolor en halv termin bara?
kan verkligen fd bästa vänner strula med en kille som ngn annan haft på g med? kan dom säga att "detta tar inte hårt på mig alls" när man är ovänner & DEN gjorde fel. kan ni som är "bästavänner" fortf verkligen nt se hur jävla hemska ni e tsm & gå & säga till ngn annan att man nt pallar den egentligen. kan ni på fullaste allvar nt fatta att ni fukking ljög & fortsätter ljuga?
ni sitter & säger vi glidit ifrån varandra. att detta nt borde hänt & att det är synd.
är det synd? verkligen? på ngt jävla sätt har det varit jag som fått ta skiten. när JAG är den som varit där. FÖR ALLA, ALLTID. nt när jag känt för det eller när det passar. utan när jag var som ett lik priotera jag ER.
jag stack från min pojkvän när de va vår månads dag för att träffa en av er för ni mådde lite dåligt. TROTS du visste jag skulle få så mkt skit så de nt sant. & jag fick knappt ett tack? det är ett jävla exempel av en miljon.
jag är verkligen nt oskyldig. men tänk efter innan ni sitter & skriver det är SYND. för ni LJÖG. ni var falska & äckliga personer som jag inte känner.
jag har sån jävla lust & sitta & skriva vad var & en sagt & gjort så ni vaknar upp. men vill inte hänga ut er på det sättet.
tänkvafan ni gör. tänk efter innan ni snakkar skit om ngn till den andra. tänk efter hur folket runt omkring påverkar er.
det är inte synd det blev såhär. det är patetiskt. rent ut sagt ÄCKLIGT. ingen annan har gjort så de blev såhär förutom vi.
men jag valde alltid er. alltid.
det tog mig tre år sen valde jag bort er. & jag kan fan inte fatta de.

ooh.

det är så svårt att ha fötterna på jorden alltid. att veta man har kontroll över allt man gör och inte flyga iväg & tro man klarar allt.
jag känner mig sååå glad & lättad över att jag har klarat dessa senaste veckorna i skolan att jag glömmer bort allt annat. mitt huvud tänker pluggapluggaplugga trots det inte är allt. jag vet, det är viktigt blablabla.
men inte viktigare än min hälsa? inte viktigare än personer jag bryr mig mest om.
jag märker ofta nu hur jag ändrar uppfattningar om folk och börjar undra om det är jag som är felet.
har jag tappat det? är det så illa?
till skillnad från innan tänker jag mkt mer på mig själv nu. med all rätt. i hela mitt liv har jag gjort allt för att andra ska må bra. tänkte aldrig på mig själv & gjorde framförallt allt för mina vänner. & jag såg vad jag fick tbx. det var skitsnack bakom min rygg & konstanta knivar i ryggen. vem fan orkar det? det är inga riktiga vänner. men det är svårt att hantera det utan att gräva ner sig & fokusera på en sak för att inte bryta ihop.
det är svårt att tänka på sig själv & inte såra andra..

...

man är den man gör sig till.
du följer ditt mönster som du fastnat i för längesen.
att bli en del av något så dåligt är jag alldeles för smart för.
vissa kan helt enkelt inte förändras.
inte för någon.


sommaren, slut (?)

herregud. mer än halva sommarlovet har jag haft ångest för jag ville ta vara på sommaren. hitta på en massa saker & bara finnas.
det ledde till att jag har stressat för mkt, aldrig tagit det riktigt lugnt & dessutom fortf haft kvar ångesten.
nu är sommaren över & vad har jag gjort? åkt lite överallt, hittat på en massa saker man knappt minns men inget annat. VART FAN TOG ALLA DAGAR VÄGEN? hela sommarlovet e , borta ?
jag skulle ju hitta på en massa saker, göra vafan ja ville & skapa en jävla massa minnen.
kan inte säga sommarlovet var en besvikelse, långt ifrån. men vf har man så höga tankar om allt? jag minns inte ens vad jag gjort alla vardagar? eller hälften av helgerna.
egentligen ganska patetiskt att man tror man ska ha skit kul exakt varje dag & hitta på ngt nytt varje dag. det är omöjligt ju.

nej. skit i de nu. för nu ska jag ha tre underbara år på gymnasiet.
(alldeles för höga tankar redan nu, när jag percis skrivit man tror för mkt) men skit i de.
jag är optimist !


it hurts, but it's good.

det kmr alltid bakslag ibland. bakslag du aldrig kunde förutse eller förhindra. man tror man gör rätt i livet, men alla val man gör men oxå alla saker som bara händer. vissa saker går automatiskt utan att man tänker efter vad som händer runt omkring en.
jag har alltid varit en godtrogen människa som har viljan att lita på människor trots man kanske nt borde. på många sätt är det bra men på ännu fler är det dåligt. genom att lita på människor fast sanningen är framför en sårar bara en själv & sen kan man inte förstå vad som hänt. helt plötsligt kan man inte lita på ngn, inte släppa in ngn i sitt liv.
bakslag är bra. bakslag får en att vakna & titta upp. se verkligheten & inte bara det du vill se.
men det blir bättre. man går genom det & lär sig att sina misstag.
kanske en dag kan man lära sig att lita på folk, men inte vara för godtrogen.
inte idag, men ngn dag.

problem..

jag känner att mitt humör går upp & ner hela tiden. mkt som händer hela nu men ändå har jag ett leende på läpparna. ibland undrar jag om det är falsk eller om jag helt enkelt trivs med att bara gå & le till allt.
kan inte fortsätta ignorera problem när dom finns vilket jag gjort alldeles för länge nu.
det är svåra val & mkt känslor jag inte kan förstå mig på själv ens.
& vem kan då förstå det?

det gäller att leva för dagen & inte tänka för mkt. men ändå så måste man påverka framtiden & inte bara leva vidare & tro allt ordnar sig av sig själv. men var fan e det lagom ?

problemproblemproblem.

..

jag hatar när saker förändras när man inte det ska det.
binnie min älskling. jag klarar mej inte utan dej. & jag kan inte fatta vad som hänt med oss. det var vi två? även om det gick upp & ner hela tiden så var det dej jag ville ha vid min sida hela tiden.
jag vill inte saker ska förändras mellan oss när allt jag vill e att vi ska ha de som förut. när vi sa allt till varandra & inget kom mellan oss, vi visste alltid vart vi hade varandra. & det gjorde oss starka.
jag vet inte om vi växt från varandra eller om det bara är ngt tillfälligt.
men hjärtat. snälla förstå att allt jag behöver e dej.

jag älskar dig.


fundering.

godmorgon sötnosar. hur är det med er idag?
själv är det jätte bra förutom att jag är lite trött hehe. lyckades dra mej ur sängen halv åtta idag, så jag är lite stolt.
satt precis & tänkte på om anledningen till att jag bloggar når ut till er. ni vet ju om att jag bloggar för min egen skull, för jag tkr om det men oxå för att folk ska se att det finns så mkt mer under ytan. jag är inte den blonda bitchen som alltid är kaxig & som är otrevlig mot allt & alla.
verkar jag kaxig & bitchig i bloggen oxå?
klart jaf flippar väldigt mkt men jag anser inte mig själv som otrevlig mot ngn som inte gjort mig ngt.försöker behandla folk som dom behandlar mig. funkar alltid bäst! :)

nu ska jag till skolan iaf. vi hörs efteråt!


såhär såg jag ut igår. känns så fräsht med håret nu :)

fucked up .

det känns som det blivit för mkt av det "dåliga" sista tiden. den allt för dåliga sidan kmr fram för mkt när det gäller mina föräldrar & vad jag får & inte får göra.
vi har festat varje helg för länge nu & tom jag börjar tröttna. redan?
när det är lagom ser man fram emot nästa gång man festar. man fixar sprit & träffar en massa folk ngn gång ibland. man dansar & har roligt. man tar inget förgivet & man mår riktigt bra efter en riktigt jävla bra kväll tillsammans med vännerna.
men så har det inte blivit nu. det har blivit som en vana, att det inte finns ngt annat att göra förutom festa & göra saker man inte får. inte brott men jag har alltid varit lydig när det gäller tider & snor aldrig pengar osv.
men även det har ökat nu hela tiden, just bara för att man ska ha råd till att festa. varje helg..

& även det påverkar vardagarna eftersom man aldrig riktigt vilar ut eller tar det lugnt. det sliter somfan.
måste sätta stopp för det nu, eller dra ner på det mkt. för detta funkar inte länge till. & det tänker jag redan på när jag är 16 år? herregud...  

sex.

omg.
sitter & ser på tyra banks show som pratar om sex. some sick stuff måste jag säga.
det är en gäng ungdomar som sitter & pratar om sex. svarar på olika frågor osv.
dock är dom så sjukt löjliga när det gäller vissa saker, som tex.
har du haft sex utan kondom ngngång.
har du gjort ngt sexuellt med två olika på samma kväll.
om dom har sex när dom har druckit alkohol.

jag tkr dom överdriver. jag tkr dom får det att låta som att alla gör fel. det är inte normalt att förlora oskulden när man är 12, men det är inte fel att ha haft sex med 3 pers när man är 15-16 heller?
dom ungdomarna har spelat in sexvideos, förlorade oskulden när dom var 12-13, haft sex med 25 pers.

dom får ju helt fel bild på allting? ALLA har fan nt haft sex med 25 pers eller spelat in när dom har sex när dom är 16? långt ifrån. hur fan kan man då göra ett helt jävla program om bara ungdomar som har gjort detta då? hur fan kan man vilja prega in i alla föräldras huven att vi ungdomar knullar med alla & att sex inte betyder ett skit för ngn. för det är ju långt ifrån så det är för dom flesta.

blir irriterad för dom påstår att vi, ungdomarna nu. är förjävliga & värst av alla.
men hade inte dom sex när dom var 16? ahnej. dom var ju säkert oskuld tills dom gifte sig.
dom som kn*llar runder finns det ofta mkt bakom, till varför. det är fel. men att dom har sex, & har sex med vem dom känner för. är fan inte fel.
säger inte att jag hade kunnat kn*lla runder. men det är fortf ens eget val, ens eget liv.
bara man känner att det är för rätt anledning.

punkt slut.
nu har jag skrivit av mig.

jag älskar er.

efter 3 hela år tsm på kunskap kmr vi snart inte längre ha varandra där varenda dag.
jag kan inte förstå hur snabbt tiden gått från vi alla började umgås tills nu.
redan från början så var det vi som drogs till varandra, det var meningen så & vi växte ihop.
det är svårt att beskriva hur det känns när ni inte längre kmr finnas där varenda dag längre, det kmr vara tomt, ngt som fattas. att inte gå till skolan som vanligt & kunna snakka om allt onödigt som hänt känns ledsamt.
vi har alla hittat ngt i varandra som passar. trots vi är så olika så har vi blivit så lika.
& kmr man nånsin få det med ngn annan?
jag kmr aldrig kunna beskriva med ord hur mkt jag älskar er.
jag ser upp till er. ni är mina stjärnor som finns där i alla lägen.
vi har gått igenom riktigt skit tsm, trott vi hatat varandra för livet med insett att utan varandra går det inte. iaf inte för mig. en stor del fattas då, en del ingen kan ersätta.
jag vet att äkta vänner kmr hålla kontakten trots vi inte längre kmr ha ngt som håller oss bundna, men jag blir rädd. för hur ska jag kunna se mitt liv utan er nu? det finns inte i min värld, det går bara inte.
jag kmr göra allt för att ni ska förstå hur mkt jag verkligen uppskattar er & älskar er av hela mitt hjärta.

ni är mina änglar, dom finaste som finns.
jag vill aldrig ngt ska komma mellan oss.






urk.

hur kan man vilja ngt man inte vill?
jag velar som en idiot.

du gjorde iaf allt jävligt lätt nu.

naaw. charmerande!

jag känner mig smickrad just nu. att jag efter 2 år fortf är lika intressant är helt sjukt.
blir nästan lite glad att folk är så insatta i mitt liv så dom orkar prata så mkt som dom gör.
för det bevisar ju trots allt bara hur awesome jag är ;)


ja, nu vill ni såklart veta vad som hänt. & det är absolut ingen hemlighet men det är ingen big deal heller för den delen. eftersom det inte betydde ett skit. så de tär inte värt att tas upp här.

men jag vill göra en sak klar för er alla nu.
jag VET att alla älskar att prata om mig & danne. säga exakt allt jag gör & bete er som småbarn.
ni kan säga precis vad som helst för jag BRYR MIG INTE.
jag & danijel har ingenting. vi är vänner & det blev vi igår. innan dess hade vi nt pratat på ett tag dessutom. så vad jag gör eller hittar på överhuvudtaget har han inte ens lite med att göra. så om ni vill helt i onödan gå & prata så vsg.
känner mig bara så viktig haha, men hur folk kan orka förstår jag mig inte på ett skit.

förstår ni nu?
ah bra, isf har det tatt två år för er att fatta de.
& om ni snakkar för att förstöra mellan oss så har ni inget att förstöra. ragga ni på honom ist de uppskattas nog mer än at ni snakkar om mej ;)

PUSSHAJ!

nytt liv.

jag känner att jag växt upp den sista tiden.
själv kan ja inte förstå varför eller vad det är bra för. men det ger mig ngt nytt.

jag är så trött på allt drama & allt skit som händer hela tiden. & på sista tiden har jag verkligen märkt hur mkt tid man lägger ner på onödiga saker helt omedvetet. jag har helt plötsligt fått en helt annan bild på saker & ting.
jag har alltid trivts med killar pga att dom tar allt mkt mer som det kmr, allt är inte liv & död. men jag har kunnat störa mig på småsaker & jag har kunnat tjabba om ingenting. då kan man ju fråga sig varför jag just precis nu bara inte förstår meningen längre?
jag ser människor i min närhet går & tjabbar & surar för saker som är ett skit sak men som blir världens sak i deras ögon. hur kan det komma sig egentligen. är vi i så stort behov av drama & olika händelser hela tiden att vi förstorar upp allting som händer. lever vi på dom sakerna?

det är så mkt i mitt liv som händer just nu. jag är stressad som aldrig förr & oroar mig för saker jag aldrig trodde jag skulle behöva. då ser småsakerna ut som ingenting. det finns inte ork eller tid till att lägga ner massa tid på människor tex som inte är förtjänt av det.
känner verkligen att folk i min närhet har krävt stor uppmärksamhet & ansträngning som det inte riktigt är värt, så att jag helt glömt bort mig själv. jag har fokuserat på saker som inte är viktiga & trott att det är "allt".

men jag antar att alla kmr till en tidpunkt då allt vänds & man får ny kraft & ett annat synsätt på livet.
& då blir det perfekt med en helt ny start på gymnasiet.

..

danijel, jag älskar dig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
bloglovin