Eller?


So don't fuck it up.

.

Titta inte på mig om du ändå hade tänkt att titta likadant på andra tjejer.
Säg inte att du älskar mig om du ändå hade tänkt lämna mig.

The things that make the hard things a little bit easier



Dum av dig

För jag blir så Dum av dig
Säg bara till när var hur
Visst det är väl dumt av mig
Men jag blir som blind, jag blir som stum
Jag borde nog lugna mig
Dom kommer döma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig


Tron på dig

Man ser något som ingen annan ser.
Som ingen annan kan känna förutom du.
Varför du?
Du tror du är viktig, speciell.
Man blir nödvändig, man är viktig.
För en stund.
Det tar slut, du är bara överflödig.
Vad är man då?

När klumpen släpper

& man inte längre kan älska ngn på samma vis man gjort förut.
ibland krävs det tillräckligt mkt tårar & svek för man ska kunna släppa det hemska man man varit med om & ändå hålllit fast vid.

Stiko Per Larsson – OK Corral


du är bäst

.. glöm aldrig det mitt hjärta!

konsekvenser

Sitter & tänker på konsekvenser man får ta för sina olika val. Människor man förlorar lr svek man fått ta pga man förlåtit en gång för mkt.
jag vet min energi aldrig brukar gå till mig vilket jag är fast besluten att den ska göra & gör redan nu. men nu när jag har sån tid at ttänka på mig själv kmr allt upp till ytan om allt annat. som alla konsekvenser jag får & fått ta. många ggr är det inte alls för ett misstag jag gjort eller ångrar överhuvudtaget utan pga andra människor inte kan ta det jag känner eller står för.
min fd bästa vän sa till mig att man måste kunna förlåta & gå vidare & jag kan inte lsuta tänka på det. ska man det & isf hur mkt? det är fruktansvärt dumt att hålla ngn man älskar utom räckhåll pga att man är arg eller lessen.
människor gör saker man inte alltid kan förstå själv pga vi alla har olika åsikter & prioteringar. ibland gör människor saker som sårar andra för man själv ska kunna vara lycklig & det betyder inte att man är egoistisk.
i hela ens liv kmr man få ta & ge smällar, av alla beslut man tar. man kan inte leva sitt liv efter andra, follow your heart and everything will be okey. men vissa beslut suger trots att man inte ångrar det.


Finaste...


Not a second goes by without u in my mind

It's all about me

Har börjat känna lite lättnad. dom hysteriska känslorna som gör att jag vill klamra mig fast vid oss har försvunnit mestadels. förstår det mesta nu, ser en tydlig bild på vad som är bäst. dock gör inte de att sidan av mig som säger att jag/vi ger upp för lätt är försvunnen.
om man går ur ett förhållande & känner att man har mer att ge, kmr man alltid känna att man gett upp för lätt då?
jag har mer att ge, mkt mer. men för en gång skull ska jag lägga den energin på mig, det har jag aldrig gjort. jag har haft förhållande konstant i mångamånga år & nu börjar jag känna lite lättnad att jag kan lägga ner all tid & energi på mig. men jag är så ovan att jag inte förstår vf lr hur jag lägger det på mig ist.
jag vet att det går framåt, lite varje dag. även om man inte mår bättre så förstår man mer.  

just för denna stunden känner jag att jag inte kunnat göra mer, för hur mkt fel jag än gjort så gav jag allt jag hade & såra mig själv mer än vad jag ngnsin hade kunnat tänka mig, pga honom. jag kunde inte göra honom redo för ett förhållande eller få honom att vilja ge mer av honom. & just där finns lättnaden, jag behöver inte tvinga fram ngt från honom mer.
så trots överflödet av tid & tankar så kan jag tänka på mig. lite mer varje dag.


när jag låg där idag kan jag ärligt säga att jag njöt & mådde bra. det har inte funnits många såna tillfällen senaste månaderna.


..

Att bara ligga i sängen, som är det enda jag vill göra just nu gör inte saken bättre.
igår fick jag tvinga upp mig, idag lät jag bli men det blir värre. iaf stundtals.
kan inte sluta vara arg på mig själv som gjort såhär mot mig. & jag blir lessen över att jag verkligen känner att jag ångrar varje sekund med honom. jag vill inte ångra ngt, jag vill tänka på honom & le, va tacksam över tiden men det går inte & det gör mig arg.
hur kan man älska ngn som inte gjort mkt mer än sårat en? ingen människa har ngnsin sårat mig så ofta utan att anstränga sig eller må dåligt över de. hur kan man älska en sån människa?

Midsommar

midsommar, & jag känner mig som ett gående lik. jag vill bara krypa ner i sängen & ligga & stirra i väggen tills jag mår bra igen. jag vet att jag har många månaders pain framför mig & det skrämmer mig.
det gör ont att veta att jag aldrig kmr höra honom säga att han älskar mig igen, trots att jag inte ville höra de när jag väl hade honom för han inte riktigt menade det. men nu, kan jag nöja mig med ett halvdant jag älskar dig & en puss på kinden.
jag känner sån ilska för allt, vill inte se honom igen samtidigt som jag vill, vill aldrig höra ett ord från honom igen samtidigt som jag vill. men för att klara de måste jag känna ilska, ist för att bryta ner totalt.
men vem hade inte känt ilska för ngn som tar falska vänner först för att man inte vågar vara ensam? en flickvän räcker inte lika långt som vänner, men falska vänner? vänner som hotar ens bästa vän brud, vänner som låter vårt förhållande förstöras totalt för att dom vägrar att träffa mig, för vikken anledning? har aldrig ngnsin gjort dom ngt.
en kille e inte värd en då, right? man borde nt vilja ha honom när man tar såna vänner före, när träning e viktigare när man inte setts på en vecka, när man längtar efter att festa men aldrig längtar efter sin tjej. då e man inte värd en.

tänk att jag kämpade såhär mkt, la ner så mkt tid på en människa pga skyldighet, inte bara men en stor del. bara för att jag drog sist & han fick mig att må dåligt över de. så han kunde sitta & göra ingenting när jag led. jag gav allt, jag visade allt jag hade & fick ingenting tbx. vem hade kunnat tänka sig de när han försökte få tbx mig i ett halvår?
dessutom var jag en fitta mot dena enda personen som alltid gjort allt för mig, danijel. bara pga en kille som borde vara som luft för mig.

jag hatar detta året, jag hatar denna tiden, denna sommaren. jag vill försvinna.

I will never be someone else just to make u happy.


All or nothing

Gotta take it back to the days before we met
And live our lives as strangers again

Allvarligt talat.


Allvarligt talat, du beter dig som ett barn, ute varje kväll på stan.
Allvarligt talat, problemet med dig du vet inte vad du har.
Allvarligt talat, är de såhär det ska va kan vi lika gärna låta de va.
Allvarligt talat, jag har gjort mitt bästa.
Allvarligt talat, du tycker att jag tjatar, det blir inte bättre om vi aldrig pratar.

Du vet inte vad du har, men om jag drar får du se vad du inte har kvar.


Klamrar mig fast vid ngt som inte finns kvar

Det allra värsta är att jag inte kan sluta hålla kvar i detta lilla som fanns och fortfarande kan finnas. Det lilla som inte han har ngt behov av men jag lever på.
Så jag torterar mig själv genom att lägga mig i hans säng & somna i hans armar. För att sen gå på morgonen och veta att det betydde inget.
Inom dom väggarna är han min, bara för några timmar. Men utanför finns det inget kvar.


När är det inte värt det mer?

när vet man att det är dax tt gå skiljda vägar?
när man ger mer än vad man får?
när man gråter pga den personen alldeles för ofta?
jag känner hela tiden att jag har så mkt mer att ge honom. jag kan anstränga mig lite till, jag kan vara en bättre flickvän. men är han verkligen värd det?
på något sätt så har jag vägrat att ge allt när det gäller problemet runt omkring, ist så la jag så mkt energi på att laga ngt som var förstört pga problemen jag vägrade ta tag i. men det är inte så konstigt att man tar avstånd från folk som inte ens kan hälsa på en även om man inte gjort dom ngt? den ena hotar, den andra hatar.
kan inte förstå att jag föll för ngn jag visste gjorde allt för sina vänner & aldrig kan se deras brister, aldrig ta min sida. jag blev blind av att när man är själv, kan det vara bra. han fick mig ju faktist att känna mig lycklig med honom när det väl var bra. vilket ingen annan förutom "min första kärlek" gjort. som är omöjlig att mäta sig upp till & som alltid ses som "the perfect boyfriend". men det är ju inte så mer. jag är verkligen kär, jag vill ge allt till honom.
men det kanske är df han inte vågar ge allt?
kanske jag inte var så tydlig att han förstod att det bara är honom jag vill vara med nu?
I fucked it up once kanske det är omöjligt att rätta till det?
jag är rädd att ge för mkt oxå. jag förlät för mkt under dessa månaderna men jag kanske gav för lite redan från början vilket ledde till detta.
jag vet inte, jag vet ingenting.
eller jo, inget är omöjligt men man måste vara två. det var vi inte.

nytt kapitel

godmorgon bloggen! vaknade upp idag med ett leende på läpparna och kände nu jävlar är det en ny dag & jag börjar om helt. tänker inte tänka på alla problem eller lägga ner energi på saker i det förflutna. tror jag känner såhär idag just för jag prata med honom igår. han kom hit med världens attityd & när jag titta på honom kunde jag inte ens förstå vf jag låtit honom göra som han gjort & jag stannat & förlåtit. ganska skön känsla, dock så var det "skylla allt på mig stilen" vilket gjorde mig arg & lessen så bad honom gå innan jag blev för lessen.
kanske känns konstigt att jag berättar allt detta för er, men känner inte att det är ngt speciellt utan det var ett avslut. ska verkligen leva mitt liv nu & förbli singel, jag lyckas vara singel små stunder bara (?) hehe.
& kolla vad söt lapp jag hitta från mami;

aw, älskar dig!

uppdate; vet att en del kan misstolka grejer för man tar allt lite för bokstavligt, så df vill jag skriva nu att självklart älskar jag honom & just df har jag kämpat. men det känns så skönt att äntligen få lägga min energi på mig, & inte på honom eftersom han bara togtog&tog & gav inget tbx.

idioter!?

är så jävla irriterad just nu! jag hatar verkligen när folk kommenterar vikt tjock eller smal spelar ingen roll. jag fick höra dagligen när jag var riktigt smal "oooh va du e smal har du anorexi?" typ.. folk tror det är en komplimang men det kan jag lova er att det inte är. & det känns lika mkt som när ngn kallar en tjock!
som många av er vet så har jag haft ätstörningar i ett antal år nu & har bra kontroll över det just nu, vilket går i perioder. ha rjätte mkt ångest just nu för jag gått upp i vikt & till sommaren är det extra viktigt för mig att vara smal. & då kmr detta upp på mig facebook;

det var ne bild på bhälla, mig & elin när vi solade i gräset. om det nu är så att det är hon så är det bara hemskt för jag & hon gick nämligen i samma skola förut & hon vet mkt väl om hur smal jag var. & om det är ngn slags facerape eller skämt är man fan bara störd i huvet. förstår ni hur många i dagslägetsom kämpar med sin vikt? bara för man inte är överviktig så betyder inte de att man klarar av att höra såna här saker! det är ett jävligt känsligt ämne & för två år sen hade jag svällt mig själv ännu mer om ngn sagt såhär till mig. fattar ni allvaret då? det finns så jävla mkt ni inte vet om folk som man måste passa sig med. en sånhär sak handlar inte bara om att det sårar en utan det är konsekvenser som bland annat svällt! jag hoppas att ni som skämtar om en sån här sak känner personen ut & in & vet att den klarar en sån här sak annars skriv ALDRIG ngt om vikt. tillräckligt många tjejer har ätstörningar & kämpar med det varje dag, som tex jag! jag är inte frisk, det kan jag säga direkt. det är en sjukdom man kämpar med i hela sitt liv. detta kunde mkt väl gjort så jag grävt ner mig än idag. 

så passa er vafan ni säger till folk för ni vet fan inte vad dom kämpar med i hemlighet. dessutom så är dom som har anorexi/bulemi experter på att dölja de så tro inte att ni "märkt" om ngt är fel.  
hoppas ni fattar lite mer nu & för er som aldrig skrivit ngt liknande så uräsktar jag mitt otrevliga inlägg. men blir så irriterad & lessen på sånt här!

uppdate: självklart blev jag inte irriterad & lessen över bara just denna kommentaren utan att detta händer jätte ofta. det trodde jag skulle vara ganska självklart med tanke på hur jag skrivit (?)

:(

asså jag bara känner att allt blir så jävla jobbigt så fort de blir lite bra. de e verkligen mega bra en sekund & nästa skit. sjukt ansträngande & hela tiden nöja sig med skit & mög. stårju bara & trmpar på samma ställe förfan. förstår faktist inte vf jag drar in mig sj i gammalt tex när jag vet att de tusen ggr svårare att lyckas & nt bara pojkvän nu utan vänner oxå.
är det verkligen värt det? orkar man psykiskt få bort de gamla & glömma de?
människorna runt omkring gör ju faktist inte saken bättre heller. förstår inte vf jag nt bara fattar att en freshstart e de bästa. men jag kan inte.. verkligen inte närman redan e inne i de.
 blööö fyfan vad jag hatar skit.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
bloglovin