när vet man att det är dax tt gå skiljda vägar?
när man ger mer än vad man får?
när man gråter pga den personen alldeles för ofta?
jag känner hela tiden att jag har så mkt mer att ge honom. jag kan anstränga mig lite till, jag kan vara en bättre flickvän. men är han verkligen värd det?
på något sätt så har jag vägrat att ge allt när det gäller problemet runt omkring, ist så la jag så mkt energi på att laga ngt som var förstört pga problemen jag vägrade ta tag i. men det är inte så konstigt att man tar avstånd från folk som inte ens kan hälsa på en även om man inte gjort dom ngt? den ena hotar, den andra hatar.
kan inte förstå att jag föll för ngn jag visste gjorde allt för sina vänner & aldrig kan se deras brister, aldrig ta min sida. jag blev blind av att när man är själv, kan det vara bra. han fick mig ju faktist att känna mig lycklig med honom när det väl var bra. vilket ingen annan förutom "min första kärlek" gjort. som är omöjlig att mäta sig upp till & som alltid ses som "the perfect boyfriend". men det är ju inte så mer. jag är verkligen kär, jag vill ge allt till honom.
men det kanske är df han inte vågar ge allt?
kanske jag inte var så tydlig att han förstod att det bara är honom jag vill vara med nu?
I fucked it up once kanske det är omöjligt att rätta till det?
jag är rädd att ge för mkt oxå. jag förlät för mkt under dessa månaderna men jag kanske gav för lite redan från början vilket ledde till detta.
jag vet inte, jag vet ingenting.
eller jo, inget är omöjligt men man måste vara två. det var vi inte.