Har börjat känna lite lättnad. dom hysteriska känslorna som gör att jag vill klamra mig fast vid oss har försvunnit mestadels. förstår det mesta nu, ser en tydlig bild på vad som är bäst. dock gör inte de att sidan av mig som säger att jag/vi ger upp för lätt är försvunnen.
om man går ur ett förhållande & känner att man har mer att ge, kmr man alltid känna att man gett upp för lätt då?
jag har mer att ge, mkt mer. men för en gång skull ska jag lägga den energin på mig, det har jag aldrig gjort. jag har haft förhållande konstant i mångamånga år & nu börjar jag känna lite lättnad att jag kan lägga ner all tid & energi på mig. men jag är så ovan att jag inte förstår vf lr hur jag lägger det på mig ist.
jag vet att det går framåt, lite varje dag. även om man inte mår bättre så förstår man mer.  

just för denna stunden känner jag att jag inte kunnat göra mer, för hur mkt fel jag än gjort så gav jag allt jag hade & såra mig själv mer än vad jag ngnsin hade kunnat tänka mig, pga honom. jag kunde inte göra honom redo för ett förhållande eller få honom att vilja ge mer av honom. & just där finns lättnaden, jag behöver inte tvinga fram ngt från honom mer.
så trots överflödet av tid & tankar så kan jag tänka på mig. lite mer varje dag.


när jag låg där idag kan jag ärligt säga att jag njöt & mådde bra. det har inte funnits många såna tillfällen senaste månaderna.